Bjursås Lantbruk AB

2 dagar sedan

Efter en låång paus återupptar vi berättandet från vår USA resa i höstas. Tiden går fort för nu har det helt plötsligt gått ett halvår sedan vi var där.
Dag 5 Sparta-Cashton-La Valle- Lodi-Madison

Ännu en intressant dag, med ett besök av helt annat slag än de tidigare studiebesöken. Den här dagen fick vi nämligen besöka en familj tillhörande Amishfolket i Cashton. Amish folket är en religiös grupp bestående av knappt 400 000 människor, framför allt i Pennsylvania, Ohio och Indiana, i USA. De tillhör en av de mest snabbväxande befolkningarna i världen och de får i genomsnitt 7 barn per familj. De har sitt ursprung i Europa, men emigrerade till USA redan på 1700- och 1800- talet på grund av förföljelse. De talar en slags tyska med varandra, men i övrigt pratar de engelska. De lever ålderdomligt och tar avstånd från ny teknik, elektronik och förbränningsmotorer är bara tillåtna i undantagsfall. Även klädseln speglar det ålderdomliga levenet och både det och en del annat styrs av den församling man tillhör. Alla församlingar bestämmer själva vilka regler man ska leva efter. De vi besökte tillät t ex inte att vi fotade människorna på gården. Det skiljer också på om man använder gummihjul eller ej på sina vagnar. Amish lever så självförsörjande som möjligt och det är inte tillåtet med lån och försäkringar. Drabbas man av något får man istället hjälp av grannar och vänner.De går bara åtta år i skolan.
När vi närmade oss Amish Country hade vägarna vägren för att Amishfolket skulle kunna åka säkert där med häst och vagn.
Mannen i familjen vi besökte berättade väldigt mycket för oss om gården och visade oss runt "överallt". Han var duktig snickare och hade gjort flera specialhjälpmedel för olika arbetsmoment, bland annat för hjultillverkning. De hade också en lite speciell tvättlina, som var fäst i den vinddrivna vattenpumpen. Tvätten fästes på linan och vevades ut. De bytte mycket tjänster med andra i församlingen, men de hade också en del försäljning av hantverk, grönsaker och bakverk. Familjen hade många olika sorters djur, som de flesta bodde i samma byggnad. När vi kom var en ung son ute och harvade med två hästar och en utflyttad dotter hade rest dit för att visa oss hur de handmjölkade sina kor, något hon var duktig på. Vi fick fota allt förutom dem själva. Mannen och sonen hade mörka byxor med hängslen, blå skjortor och halmhatt. Kvinnorna hade mörka klänningar och vit hätta på huvudet.

Efter besöket där åkte vi till Carr Valley Cheese Company, där vi fick se en film om osttillverkningen och provsmaka ost. En av kunderna som kom samtidigt som oss var en trevlig, äldre kvinna, vars föräldrar kom från Linköping. Jan pratade med henne och hon berättad att hon var uppväxt med en del svenska traditioner. Till Jans stora lycka blev vi missförstådda när Jan skulle beställa glass, så istället för en glasstrut fick han två! 😆 Det var nog den godaste glass vi nånsin ätit. 😋

Sista besöket för dagen gjordes på Endres Jazzy Jersey i Lodi. Där fick vi fota hur mycket vi ville, men inte dela bilderna i SoMe, nåt vi så klart accepterar. Istället har vi lånat några bilder från deras hemsida. Gården hade varit i släktens ägo i 150 år. Just nu pågick ett generationsskifte där de tre syskonen höll på att ta över. Två av dem jobbade på gården. På grund av kraftigt ökade priser hade man valt att göra skiftet i etapper. På gården har man 700-800 mjölkkor, enbart Jersey. Dessa mjölkas två ggr per dag i en mjölkgrop med en dubbel åtta. De utfodrade korna med bland annat majs- och lucernensilage. De hade korna i fyra laktationer. Kalvstallet hade golvvärme för att hålla det frostfritt. De hade en smart lösning där de kunde plocka bort mellanväggar i småboxarna för att på så sätt göra större grupper, utan att behöva flytta kalvarna. Avhorningen skedde med hjälp av en pasta som ströks på hornämnena, nåt som inte är godkänt i Sverige. Kvigkalvarna var kvar på gården i fyra månader, sedan flyttat de till en annan gård. Vi uppfattade aldrig om de också ägde den gården eller ej. Kvigorna kom sedan tillbaka en månad före kalvning. Tjurkalvarna hade de behövt hitta en specialmarknad för. De såldes efter avvänjning, vid 60 dagar, till Texas. Där blev de rodeotjurar, tydligen de "värsta" tjurarna. De hade haft torka på försommaren och inte fått något regn på en och en halv månad. Gården hade två egna lastbilar med tankar, som de själva körde mjölken till mejeriet med. Mejeriet låg en timme bort. Mjölken blev mest Mosarella. 90% av all mjölk i Wisconsin blir ost. Amerikanarna äter i snitt 17 kg ost per person och år. Det mesta på pizza. Gården planerar ingen utökning inom de närmsta 5 åren, bland annat på grund av att de med ett högre antal djur skulle falla under ett utökat regelverk. Däremot drömmer de om att kunna processa mjölken och själva sälja både dryckesmjöl och glass.

Kvällen avslutades med resa till hotellet i Madison. ... Visa merVisa mindre

+